01.nov.2011
Jag har kommit på mig hela veckan att jag beter mig illa, jag blir arg på saker, så arg att jag bara vill slå folk, det är sjukt, men jag vill bara smocka i ansiktet. Det är inte jag. Jag vet varför jag är bitter. Tränaren tycker att jag är dålig just nu, det är det enda som ekar i mitt huvud, det här med att jag har ont i foten och att det drar ner mig, det glider liksom ur öronen direkt, det ända som finns kvar är att jag är dålig just nu. Det gör ont i mig, jag vill bara inte ha ont, hitta tillbaka till det där jag älskar. Det är konstig för jag brukar kunna bita ihop och träna mig ur svackor, men just nu så börjar jag känna att det kanske inte är värt det längre. inte värt att åka, inte värt att bara jobba,träna och sova.
Jag kommer ta mig ur det, men när jag kollade på matchen från läktaren sist så kände jag ingenting, tänkte för mig själv, kul att DE vann. Men jag vet inte, jag är tjej och töntig.
Min tränare sa, du kanske inte är lika stark som du ger uttryck för att vara, för första gången var jag ärlig, mot honom och mot mig, nej jag har svagast jävla psyke i europa.
Tjejerna är snälla och jag längtar efter att kunna göra det här ordentligt. Så kanske jag kan tycka om det igen.
På fredag är jag ledig, då ska jag på min spabehandling som jag har fått av pajen. det blir skönt, hoppas det hjälper för ångest också.
Det bästa i livet är vi, och det bästa är att jag slipper ha ångest när jag går till jobbet.

